Debatten om skogen rullar vidare. Är skogen en del av lösningen på klimatfrågan, och i så fall på vilket sätt? Genom att brukas eller stå kvar? Eller båda delarna? Både frågorna och de olika svaren är många, men inte alltid samstämmiga.
Från EUs förhandlingsbord har vi under året fått den numera klubbade Avskogningsförordningen som är att se som en uppdatering av tidigare Timmerförordningen. Den nya lagstiftningen adresserar ett i flera delar av världen allvarligt problem med avskogning, och omfattar fler råvaror än timmer och träfibrer. Numera ingår också palmolja, nötkreatur, soja, kakao och gummi, samt givetvis produkter som baseras på dessa råvaror. Vad som också förändrats är att den som säljer dessa produkter inom, eller exporterar från EU, ska kunna visa att det har skett utan att mark avskogats eller att produkten gett upphov till utarmning av skogar. I praktiken innebär det att viss typ av information ska inhämtas och föras vidare, och vara fortsatt spårbar i leverantörsleden.
Så som spårbarhetsstandarderna för PEFC och FSC ser ut idag, kan det komma att bli väldigt omfattande ursprungsinformation som måste föras vidare om man har t.ex. en pappersprodukt med många potentiella upptagningsområden och arter. Idag arbetar respektive certifieringssystem på olika hjälpmedel och verktyg för att underlätta denna informationsöverföring.
Seose följer utvecklingen av PEFCs och FSCs standarder, men nära relaterad lagstiftning, andra standarder och annat som är av intresse för våra medlemmar ingår också i vår omvärldsbevakning. Förutom Avskogningsförordningen ser vi t.ex. till att bevaka utvecklingen av LULUCF (Land Use, Land Use Change and Forestry), Nature restoration regulation, taxonomiförordningen och standarder så som ISCC och SBP.
Det är nog bäst att vi sätter fart, för det händer mycket nu!
/Emilia Bröms Axelsson